(hej. jag planerar att lägga det här bakom mig eftersom nu
börjar vi, läs jag, på ny kula
och då dör det här.

jag skriver någon annanstans nu alltså, men jag designar lite fortfarande, så ni får se snart.)

+ min tandläkare ringde idag. jag har en tid på måndag för diskussion kring framtida porslinständer.

aprikosfärgade trosor - check

mamma: det är bäst vi sätter mössan på oss. nog för att dado är död, men hade han funnits hade han svurit på oss om vi inte haft mössa. "inte ska ni frysa för min skull". 
så sant.

vakna. äta. duscha. kissa. sminka. bli rastlös. fixa fotovägg. klä på sig. dansa. åka. 

började gråta i bilen på väg till kyrkan, lite lätt. satt och nynnade för mig själv och försökte att inte märkas. kom fram, först. hoppade ur och snart kom mormors alla systrar med sina män, en av dados kompisar, någon från deras jobb och min morfar med sambo. vi gick, bakom kistan, fram till graven och tittade på när de sänkte ner honom. vi kastade i blommor och viskade adjö innan vi avbröts av mormor som bad om att få gå. så vi gick. 
åkte hem till oss och torkade alla tårar, som vart extrema, och satte oss och fikade. pratade om litteratur, politik, semestrar, barndom, skor, tvätt, mat, resor, drömmar, barn och så vidare. 
jag satt dock mest för mig själv i hörnet och fnissade åt hur min mormor och hennes syskon såg ut. mormor plus alla sina fyra systrar var där, och alla ser exakt likadana ut. förlåt. inte juliana. juliana är för övrigt en av de härligaste människorna någonsin tror jag. hon påpekade att jag har fått hennes skarpa linjer vid hakan och hennes smala läppar. vilket var helt sjukt, för det har jag verkligen. men ändå. 

nu är det över, på riktigt. förjävla skönt. nu ska bara gravstenen skapas och resas så kan jag åka dit och tända ljus.

dagens produktiva: jag städade badrum (i underkläder), målade min syster som en dalmatinvalp/blev själv en kanin, lagade middag, plockade diskmaskin.
dagens fan: läser the most awesome bok ever (lolita - vladimir nabokov) men är för trött för att fortsätta läsa. fuuuuck.
dagens lol: "min pojkvän äter fågel och fisk. så han brukar säga att han bara äter tre f. hahahaha, fattar du?! tre f!"
dagens fuuuuuuck: jag hade matematik. med biljana. själv. jag förstod inget, skulle kunna betala någon för att slå henne, ritade på mig själv och räknade inget. känns fint.
dagens lol nummer två: min psykologilärare påstår typ att eftersom min oidipusfas i livet fuckades upp så är jag naiv, förförisk och väldigt mån om att visa upp mig. jag passade även som deltagare i big brother. så nu vet ni. jag är hon som står naken på bordet i nästa säsong!

nu mår jag illa, har ont i huvudet och luktar klorin. tack världen. 

vakna. äta. skratta. dansa. åka buss. komma till jobb.
upptäcker att man knappt kan diska för köket är överfullt, men lyckas ändå. upptäcker snart att det inte finns något nät. dampar. inget jobb men 'ändå ska man vara här i tre timmar. utan nät? nä. messar tony. tjatar om något jävla mobileme. det visade sig att han bara bytt nättyp och glömt säga nåt. nu har jag nät. och därmed musik. herregud.

gårdagens citat: "gud va de är efter  i grekland", tsarapatsanis ♥

 

dagen kan sammanfattas i ett ord: polen. ♥

jag hatar feberdrömmar. man vaknar och mår illa och kallsvettas och får panik. och så var hela natten.

alla klasser på östra skulle sova kvar på skolan under natten och under hela drömmen blinkade strobelights och det var massa olika färger överallt. samuel sprang runt i kalsonger och skrek på människor, askur piskade folk med sitt hår och mer, amanda stod mest och skrek och alla andra stod överallt och kräktes. jag fattade ingenting alls för allting snurrade, hela tiden. vaknade och kände mig åksjuk, för att somna igen och fortsätta drömmen med att elina stod och skrek att hon ville bli av med oskulden och hon som hoppade ut genom ett fönster och en annan brud som försökte ligga med med han som amanda tror heter alexander. allt, nu i efterhand, är jättekul. då mådde jag mest illa. 
vaknade och drömde om att jag, mormor och dado (!) åkte runt i sverige och undersökte massa fina hus. de köpte en hund och vi åt massa frukt och pratade om liv, och död. till och från så blinkade allt och den gamla drömmen hoppade in för att fortsätta och sedan avbrytas av dado. 

jag hatar feberdrömmar som inte betyder något alls.

jag är uppenbarligen för fin för denna värld, eftersom någon långsamt försöker döda mig inifrån. 

det gör ont i: rygg, ben, axlar, armar, huvud, mage, knän, armbågar, skuldror, nacke, höftben. till och från blir jag även illamående och det känns som att någon sticker en kniv in i min högra skuldra då och då. om jag står upp blir jag snurrig och får ännu kraftigare huvudvärk. 
utöver detta är jag: arg, ledsen, deprimerad och fnissig av trötthet. 
varför känner jag såhär: jag mår illa när jag äter och kan knappt sova eftersom allt jag tänker på är att jag mår dåligt.

dagens tankar:
- att sy om min ljusrosa monkikjol. lite kortare. för att vara i rätt längd på mig måste jag ha den precis under bysten, hur kul? 
- kan inte människan bara sluta få mig att gilla honom. sluta nu för i helvete.
-

+ att vakna med en låt på hjärnan det var en liten evighet sedan man hörde. nynnar nu på crystal castles-untrust us alltså.
+ började titta om på skins för två dagar sedan. snart klar med säsong ett.
+ idag ska jag köpa byxor. förhoppningsvis. igen. herregud, vart är jag på väg?!
+ träningsvärk. så himla mysigt. axlar, baksida lår, armar och mage. ajajaj. jävla cirkelfys.
+ att vår lärare skickade ner hela klassen igår för att studera vår skolas entrédörr.

- how i met your mother. vart är senaste avsnittet?! varför kan de inte bara släppa det?! sluta!
- jag är sjukt sugen på yoghurt. villhanu.

den främsta anledningen till min kärlek är rätt enkel: ron weasley finns inte på riktigt. han är fiktiv. det gör ont som fan, men det är så skönt. för vem fan vill ha en riktigt kille? jag har flera runt mig. 
en som inte ens kan hälsa, en som är ledsen men inte kan berättar varför, en som gillar en tjej han borde hata, en som inte ens vet om han gillar en tjej, en som inte finns på riktigt och som konstant blir glömd, en som vägrar prata med en men som alltid ska le och skratta till en, en som brukade vara snygg men idag undrar man mest vafan man tänkte på, en som försöker göra en avundsjuk, en som aldrig hör av sig, en som man ser på tåget ibland och som förföljer en, en som man snabbt går förbi. du förstår va, de finns där. en hel del. men vem orkar?