jag hatar feberdrömmar. man vaknar och mår illa och kallsvettas och får panik. och så var hela natten.

alla klasser på östra skulle sova kvar på skolan under natten och under hela drömmen blinkade strobelights och det var massa olika färger överallt. samuel sprang runt i kalsonger och skrek på människor, askur piskade folk med sitt hår och mer, amanda stod mest och skrek och alla andra stod överallt och kräktes. jag fattade ingenting alls för allting snurrade, hela tiden. vaknade och kände mig åksjuk, för att somna igen och fortsätta drömmen med att elina stod och skrek att hon ville bli av med oskulden och hon som hoppade ut genom ett fönster och en annan brud som försökte ligga med med han som amanda tror heter alexander. allt, nu i efterhand, är jättekul. då mådde jag mest illa. 
vaknade och drömde om att jag, mormor och dado (!) åkte runt i sverige och undersökte massa fina hus. de köpte en hund och vi åt massa frukt och pratade om liv, och död. till och från så blinkade allt och den gamla drömmen hoppade in för att fortsätta och sedan avbrytas av dado. 

jag hatar feberdrömmar som inte betyder något alls.