så otroligt fint. 

när jag var liten skulle jag spela fia med knuff med dado, och jag var precis på väg att vinna när han puttade bort min sista gubbe. och jag, fyra år, blev jättearg och skrek att det inte var roligt. 
agnes, vad betyder roligt?
det betyder kul.
sedan dess, fram till tre veckor sedan, fick jag varje gång jag träffade honom höra historien om hur "det är inte loooooliiiigt"

när jag var nio så åkte jag med mormor och dado till croatien. vi bodde på ett sunkigt hotell precis vid stranden och med dados ena bror nedanför. vi åt frukt och glass hela dagarna och badade i de saltaste av de salta vattnen. en dag blev det meterhöga vågor som slog in mot stranden. utan överdrift nu, men de var närmare fyra meter. det var dock helt vanligt och ofarligt, men lite läskigt eftersom man slungades tillbaka och hela stranden var täckt av sten. dado och jag hoppade i vågorna i flera timmar bara för att vi kunde. 
senare, samma dag, började det regna. man skulle ta en stentrappa upp till vägen till vårt hotell, men det regnade så mycket att man kunde inte gå i trappan för regnet tog med en ner. så vi fick sitta där och prata i en evighet. 

sommaren tvåtusennio blev jag frågad om jag ville följa med till croatien igen. jag sa ja, eftersom vi inte visste hur länge dado skulle leva. det var nämligen så att mormor och dado hade ett hus i croatien nu, sedan några år tillbaka. och de åkte dit varje år, oftast på hösten. i alla fall, året innan, alltså år tvåtusenåtta, hade dado börjat kissa blod. han gick till flera läkare i sverige under en rätt lång period, men ingen såg något fel på honom. de åkte till croatien den sommaren och han fick panik en dag när han blödde jättemycket. läkarna i croatien meddelande på en gång att han hade sex knytnävsstora tumörer i hela urinröret och de fick åka akutflygplan hem till sverige för operation. han klarade sig fint på medicinerna efteråt, men vi visste att när han dog så skulle det vara på grund av cancern. därför, när jag tillfrågades att följa med, sa jag ja. tänk om det vore sist sommaren med honom i livet? tänk om jag missade det? aldrig! vi åkte dit i en månad och levde livet i deras hus och på kusten. efter resan började dado bli sämre. 

han spenderade mer tid på sjukhus, fick mer mediciner och slutade helt plötsligt att jobba. han blev sjukskriven och till och från blev han felmedicinerad och vi trodde han skulle dö. en gång satt han på soffan samma dag som han kom hem från sjukhuset, och han tittade på oss, men vi såg att han inte såg oss. han hörde oss inte. förstod oss inte. han ville köra bil sa han, vi sa okej, om du hittar nycklarna. mormor hade gömt nycklarna och han hittade dem aldrig. han skulle ha kört ihjäl sig den natten annars, eller någon annan. 
så, för ungefär en månad sedan åkte han in på sjukhuset igen och läkarna sa att han troligvis inte klarar sig länge till. han låg kvar på sjukhuset i några dagar, sedan bad han om att få åka hem. han ville vara hemma sin sista tid. två av hans tre bröder flög till sverige, ena under en veckas tid och den andra är fortfarande kvar, han åker imorgon. för snart tre veckor sedan hälsade läkaren att dado skulle ha två, max tre veckor på sig att leva. dado blev en sjuk gammal man och gick från att väga hundratio kilo, precis som alltid, till precis under sjuttio. han var sjuk, gjord av skinn och ben och man bröt ihop bara av att titta på honom. 
mormor hade ringt läkaren i lördags, för han hade börjat rossla i sömnen.
oroa dig inte, det är bara för att vi tagit bort droppet och han bara får i sig socker nu.
okej sa hon, men hon visste. hon förstod. i söndags ringde hon mamma och sa att dado skulle dö under dagen, hon tyckte att hon hörde det på rosslingarna. och så blev det.

dado dog, i söndags. femtiosju år gammal. på grund av cancer.
meningen med texten var nog mest för att slippa tänka, lämna det bakom mig och entra nästa år som hel och ren. och folk hälsar att han får det bättre nu, i livet efter detta. klart han får det bättre nu, gubben dog ju i smärtor. men det är inte tack vare denna gud ni hälsar ska ta hand om honom. fanns gud skulle väl inte en god människa dö i sjukdom? eller?

för övrigt överlever jag genom att läsa den rosa boken flera gången dagligen, ge testnamn till min silverkronhjort, shoppa upp pengar jag verkligen inte alls har, köpa nagellack med kluriga namn (typ spendig cash with carl, tänkte du att den var blå då?), äta apelsin, dricka julmust och te och nu är värmen tillbaka. äntligen.

i mitt rum är det nog knappt tio.

på riktigt.
två tummar uppför att alla element på vår gata är trasiga.

bilder från igår. lillebror, lillasyster, styvpappa, bordsdekoration för dagens julafton.

spellistan som pumpas på rätt fint här hemma: thedogdaysareover.

e:"eh. jag vet inte. jag gillar dig så som man kan säga att jag "har känslor för dig", men det stämmer delvis. jag vill bara vara kompis med dig dock. så strunta i resten. vi är kompisar, inget mer, det ska vi inte förstöra"

I was pulling out my hair

The day I got the deal

Chemically calm

Was I meant to feel happy

that my life was just about to change

One life pretending to be

The cow who got the cream

Oh, everybody said

"Marina is a dreamer"

People like to tell you

What you're gonna be

It's not my problem if you don't see what I see

And I do not give a damn if you don't believe

My problem its my problem

That I never am happy

It's my problem, it's my problem

On how fast I will succeed

Are you satisfied with an average life ?

Do I need to lie to make my way in life ?

High achiever don't you see

Baby, nothing comes for free

They say I'm a control freak

Driven a greed to succeed

Nobody can stop me

Cause it's my problem

If I want to pack up and run away

It's my business if I feel the need to

Smoke and drink and sway

It's my problem, it's my problem

If I feel the need to hide

And it's my problem if I have no friends

And feel I want to die

Are you satisfied with an average life ?

Do I need to lie to make my way in life ?

Are you satisfied with an average life ?

Do I need to lie to make my way in life ?

Are you satisfied with an easy ride ?

Once you cross the line

Will you be satisfied?

Sad inside ... in this life ... Unsatisfied, praying

Sad inside ... in this life ... Unsatisfied, waiting

Are you satisfied with an average life

Do I need to lie to make my way in life

Are you satisfied with an easy ride

Once you cross the line

Will you be satisfied?

Are you satisfied? (x8)

idag hade emma cheerleading-uppvisning. (skitungen själv syns hjulandes på bild två. inga mer bilder togs då jag filmade deras uppvisning). det var fint. väldigt fint. det märks verkligen att i sverige håller man på med cheerleading för att det är kul, i usa håller man på med cheerleading för att man är snygg.

1. hundar som är kära.

2. pojkar som är kära.

3. glass!

4. dinosaurier som är kära (made by me)

5. apelsinskal är inte så gott som det låter

6. att fotografera mot skolans yttest färgglada väggar

7. paparazzifotografering

8. julmust!

9. att hångla med sin egna spegelbild

10. som sagt; apelsinskal = inte nomnom

11. william!

12. spoon-contest

13. stirrleken

14. kaka!

15. att leka med sig själv på de rätta sätten

16. att gömma sig i skolan

17. att göra dumma miner när man äter

18. att få glass i skolan

19. kära flickor

20. att bokstavera saker

Linje 13 nittionittioåtta

Soffan är silvertejpad men drömmen kommer att hålla

Follen är ljummen, femma meto i strumpan.

Bromsar blixtrar i mörker och hjärtat bultar mot bröstet

Köp inte vad vi tycker, vi och våra fula vanor

Fuck dig och dina pengar, Svenne. Vi är ej till salu.

Refräng:

Så halv, så svart, så vitt.

Men åhh så fri

Så hal, så ful, så grann

Men åhh så sann

Fåglar kvittrar folk är på väg till jobbet

Hopp står skrivet i väggen men blickar stannar vid golvet

Fula normer föder hårda batonger

i är inte från ghettot med reppar ändå betongen

Farbror staten barnen är ej till salu

Ta tillbaka reklamen, för staden är vår för dagen

Refräng.

Den här staden är död, låt oss måla den röd

Låt oss måla den blå, det får bli vad det blir

På en öde perrong står en kub i betong

Ingen ser vad det står men den sägs vara fin

Vi blir trampade på men vi fortsätter gå

Ingen vet vad det är men vi bär våra ärr

Den här staden är död, låt oss måla den röd

Låt oss måla den blå. Vi är bättre än grå.

idag var sista litteratur & litteraturvetenskapslektionen någonsin, och som den tönt jag är så kommer jag sakna det massor. den spenderades i alla fall åt att min grupp pratade om salman rushdie varpå vi fortsatte prata om censur, religion samt magnus betnér. älskar när jag upptäcker att fler gillar denna komiker.

ps. marcus ekholm avslöjade idag att jultomten inte finns. där försvann respekten för den läraren.

men typ sådär att man åker och shoppar julklappar och massor av kläder och bara pratar skit, står i en bokhandel och pekar ut favoritkapitlen i världens bästa bok och sticker sig på nålar i jakten på de perfekta pinsen. ja, det är nog lite sådant man lever för just nu. allmänt fina dagar och saknad. fan va kallt det är. det är okej. han kommer dyka upp sedan. fastän det blev pinsamt och ett "tänk om plan b förstörs" men det löste sig och han ska få veta. jag lovar. tills dess ska jag shoppa lite mer genomskinliga klänningar.

mamma idag: ska gå över med lite blommor till mormor

jag: va?

mamma: ja. dado ville lukta. och jag köpte nya idag som han skulle få, men vet inte om han överlever tills de slår ut

mamma: ska gå över med lite blommor till mormor

jag: va?

mamma: ja. dado ville lukta. och jag köpte nya idag som han skulle få, men vet inte om han överlever tills de slår ut

detta är vad vi gör när vi har håltimme i fyra timmar. (läs: egentligen sex timmar)

"vad vinner jag på det?" "ett svar. och en chans på honom"
tillåt mig att skratta. en chans på honom? hur?! han är där uppe och jag är här nere. 
(jag är fin, jag vet det. men inte tillräckligt. inte sådär. det vet vi alla)

möt mig halvvägs och låt oss vara ansvarslösa ihop, sötnos. det är allt jag ber om.

"så. det var slå en estet dagen idag, men vi såg ju aldrig er. så vi har sparat slagen till imorgon"

"för sent"

"men vi slåss ändå. vad ska du göra åt saken?"

"slå tillbaka?"

"då får fan börja blåsa."

"?"

"eller pussa!"

"vart har du ont?"

typ. såhär. halv naturkunskap, lam svenska, estetkonsert. blev föröljd av ludwig i trappan, elina sov innan staden & framtiden, catte tände lyset med foten och jag vann(!) springtävling i mongotrappan.

har sprungit enda sen barnsben, från allt jag egentligen var, (jag sprang snabbt), sprickor blev hål i fasaden, nånstans emellan var jag, masaien

betongen bastarden, (jag sprang snabbt), utan någon egentlig plan, (så en dag), raserades hela mitt slott, allt jag var kom till ett stopp, för

jag blir så dum av dig, säg bara till när var hur, visst det är väl dumt av mig, men jag blir som blind, jag blir som stum, jag borde nog lugna mig,

dom kommer döma mig, du lär väl lämna snart, och här står jag kvar, för jag blir så, dum av dig, håll i mig och släpp aldrig taget, tänk om jag faktiskt

gick av, (jag sprang snabbt), förlora mitt nyfunna hopp, allt jag var kom till ett stopp, (kör!), svartskalle stoltast i staden, spritt språngande galen,

faller jag nu går jag sönder, dom kommer peka för alla har hört det, (så!), för jag blir så dum av dig, när allt är miserabelt, flyger en ensam drake,

högt över koppartaken, mellanmjölk och handelvapen, du är inte en i mängden, men jag är en utav dom få som inte lämnar dig när färgen flagnar på fasaden,

du måste tro motiven, har aldrig matchat ramen, jag vill se alla sidir, TV'n visar en utav dom, livet är fult du är fager, vaken om natten och drömmer på dagen

för jag blir så, dum av dihar sprungit enda sen barnsben, från allt jag egentligen var, (jag sprang snabbt), sprickor blev hål i fasaden, nånstans emellan var jag, masaien betongen bastarden, (jag sprang snabbt), utan någon egentlig plan, (så en dag), raserades hela mitt slott, allt jag var kom till ett stopp, för jag blir så dum av dig, säg bara till när var hur, visst det är väl dumt av mig, men jag blir som blind, jag blir som stum, jag borde nog lugna mig, dom kommer döma mig, du lär väl lämna snart, och här står jag kvar, för jag blir så, dum av dig, håll i mig och släpp aldrig taget, tänk om jag faktiskt gick av, (jag sprang snabbt), förlora mitt nyfunna hopp, allt jag var kom till ett stopp, (kör!), svartskalle stoltast i staden, spritt språngande galen, faller jag nu går jag sönder, dom kommer peka för alla har hört det, (så!), för jag blir så dum av dig, när allt är miserabelt, flyger en ensam drake, högt över koppartaken, mellanmjölk och handelvapen, du är inte en i mängden, men jag är en utav dom få som inte lämnar dig när färgen flagnar på fasaden,

allt i mitt huvud är:
1. tänk när dado dör. gud så hemskt. stackars fina lilla mormor.
2. gud så mycket jag tycker om honom. inte dado, fast honom tycker jag också om. vi formulerar om: gud va jag är kär i honom. förstår du bättre? bra.

3. fan va mycket plugg det är. imorgon är det prov i staden & framtiden men jag vet inte ens vad momentet heter. helvete.

"yes. well. uhm. I like boys that always feel as they can. .you know. .be themself. yeah. so that, they never feel as if they are wrong or something. you know, weird boys. who sing bad and dance awful but are still doing it because . . that's who they are. you know? and yeah. . they gotta feel as if they can always be themself, no matter what. and I wanna feel good when I am around. you know, like. if I'm sad, he can always make me feel better, no matter what. and he need to have a great sense in humour so that I can always relax and laugh and just. . enjoy living. yes. that's what I like. and nerds. always. I always fall for the nerd. I mean. . Ron Weasley. and him. yeah. . him as well. jesus"
när jag skulle säga vad jag gillar om pojkar.

tidigare, samma lektion, min lärare angående artikeln vi läst:
"yes. so, if you love the way he or she makes you feel and that you feel as if nothing else matter and that you can accept all the bad things because you love the good things so much, then your love for this person will never go away"
fan. jag är så körd.