jag är så förbannat kär att det gör ont. på riktigt. jag har suttit och tittat på min hals och sett hur den växer eftersom klumpen i den inte riktigt vill släppa, jag kan inte säga orden som jag så gärna vill säga och istället kryper jag inåt. är det okej? orkar jag bry mig? kan inte svara "ja" på någon av frågorna. jag räknar gångerna han vidrört min hud och analyserar saker som har hänt, vad jag vill ska hända och vad som bör hända. 
gånger han vidrört mig idag: 1
gånger han vidrört mig igår: alldeles för många
och det känns som att "varför skulle han inte kunna tycka om mig?" men jag vet svaret. han är så fin, jag är så nej. 
men jag vill. det är allt jag vill. inget annat. ta mig i hand, ge mig en puss, säg "jag vet hur du känner och jag känner likadant". just nu. snälla.