en såndär dag igen. du vet en såndär där man inte gör något alls? att gå till skolan för att filma en scen, inse att klockan är nio och att du inte börjar förrän klockan två. ja, en sån dag. en sån som spenderas i matsalen och sittandes på den gröna krukan när man pratar om onda människor, fina människor, människor man aldrig kommer att få hålla handen med. när ska man berätta? hur ska man berätta? 

"du är så fin att det gör liksom. . lite ont. fast på ett nästan skönt sätt. sådär så att hjärtat hoppar över slag och min tunga snubblar över ord så jag missar hälften eftersom jag fantiserar om just dig. precis så. du är finare än du vågar tro, du är fan finare än jag vågat tro, och hoppats. men här står vi nu, och jag gör bort mig. förlåt. vi kan väl vara vänner i alla fall?"