jag har bestämt mig för att bli vuxen. prat om övningskörning, andra året på gymnasiet och nu: jakten på jobb som krönikör. jag är alldeles för envis för att ge upp nu när jag börjat. mejlar kända krönikörer jag gillar och frågar varför de är så mycket bättre än mig och om det verkligen är så enkelt att ett nej från en redaktör alltid är ett nej. jag får svar, blir glad, hittar mig själv. "skriv en presentation av vem du är, vad du gör och några texter".

"hej. jag heter elin. jag skriver. mycket och ofta. gärna om sånt som pirrar i magen, om hud, hångel, pojkar, kärlek, blandband, vhs'filmer, sånt mellan lakan och om det där som gör att man ler lite extra och som gör så skrattrynkorna borrar sig djupt in i huden, typ harry potter och tunnelbanor. anställ mig. jag jobbar billigt eftersom jag tar vad jag får. tack på förhand".

nej riktigt så kommer det nog inte gå till. i alla fall inte de sista tre meningarna. fanfanfan.