THISISNOTAPERVERT/STORY
tystnaden som uppstår när micke sundh frågar om. . eh ja. not cool.
HEJSKOLAN/IDAGHATARJAGDIG
så som i att återvända till skolan och fnittra ihjäl sig på sin första psykologilektion ever.
"beskriv dig själv med tre ord" - way too awesome.
"vad har du för förväntningar på denna kurs?" - inga.
ja, jag känner lite att jag kommer faila i lärarens ögon. det är okej.
ps. snälla du. sluta titta på mig som om du är min avdunsjuka pojkvän, allt blir så himla mycker svårare då.
"beskriv dig själv med tre ord" - way too awesome.
"vad har du för förväntningar på denna kurs?" - inga.
ja, jag känner lite att jag kommer faila i lärarens ögon. det är okej.
ps. snälla du. sluta titta på mig som om du är min avdunsjuka pojkvän, allt blir så himla mycker svårare då.
TILL/AMANDA
we can do it.
ILOVEYOU/MOMMY
idag när jag kom hem så hade mamma på sig en svartvitrandig tröja. jag sprang raskt in på rummet och satte på mig en exakt likadan outfit, vilket resulterade i bilden ovan. jag och mamma, så tjusigt!
dagen spenderades med att jobba lite (aka titta på how i met your mother), hyra filmer, titta på alla tre filmer med mamma och johnny samt äta pizza och godis och själv dricka två liter cola. när vi skulle paxa vilka ahlgrensbilar vi ville ha blev det lite töntigt. jag utbrast att de vita är mina, varpå mamma och johnny skrek i mun på varandra. johnny ville ha rosa, mamma gröna. problem solved.
dagen spenderades med att jobba lite (aka titta på how i met your mother), hyra filmer, titta på alla tre filmer med mamma och johnny samt äta pizza och godis och själv dricka två liter cola. när vi skulle paxa vilka ahlgrensbilar vi ville ha blev det lite töntigt. jag utbrast att de vita är mina, varpå mamma och johnny skrek i mun på varandra. johnny ville ha rosa, mamma gröna. problem solved.
i(obviously)writeprettycrappy
Gårdagens konstaterande: fastän november och december var år tvåtusentios rövhål så är de allra finaste bilderna därifrån.
Dagens konstaterande: fuck, jag skulle ju göra historiauppsatsen under jullovet.
Gårdagens fuck: irene mailade om att jag inte lämnat in naturkunskapen. vafan, mitt internet var ju dött. det hälsade jag ju henne. sluta stalka.
Gårdagens thisismylife: hur många brukar prata om olika begravningsbyråer och vad som kan serveras som cermonifika med sin mormor medan ni shoppar?
Dagens konstaterande: fuck, jag skulle ju göra historiauppsatsen under jullovet.
Gårdagens fuck: irene mailade om att jag inte lämnat in naturkunskapen. vafan, mitt internet var ju dött. det hälsade jag ju henne. sluta stalka.
Gårdagens thisismylife: hur många brukar prata om olika begravningsbyråer och vad som kan serveras som cermonifika med sin mormor medan ni shoppar?
MITTLIVBÖRJAR/DÅ
(den tjugosjunde januari kommer en ny säsong. en film kommer i sommar. jag har något att se fram emot.)
DETHÄRÄRENRUBRIK
igår valde jag och amanda att shoppa loss ingredienser i västerhaninge samt att växla in mynt där, så nu är jag 650 spänn rikare i sedlar. kachiing. vi bakade kakor, muffins och annat trams för att senare ha kalas. jag har nog världens finaste vänner. allvarligt talat. "tystnaden som uppstår när man glömt william på perrongen"♥. vi fikade, lekte med bob och kramades i min säng innan vi drog ut och åkte pulka/blev mulade av ludwig i två timmar och blev förfrusna. sedan sprang alla omkring halvnakna hos mig och jag hade avtryck av samuels blöta kalsonger i min säng i flera timmar. och just det: amanda blev orangehårig av blekningen. hihihi.
gårdagens bästaste, made by ludwig once again: det är ungefär 7 centimeter kallt.
tycker nog att 2011 är ett väldigt fint år.
(idag färgade vi mer av amandas hår, jag har färgat mitt hår, jag har ätit massa onyttigt hos mormor och vunnit över amanda i alfapet. suck on that)
gårdagens bästaste, made by ludwig once again: det är ungefär 7 centimeter kallt.
tycker nog att 2011 är ett väldigt fint år.
(idag färgade vi mer av amandas hår, jag har färgat mitt hår, jag har ätit massa onyttigt hos mormor och vunnit över amanda i alfapet. suck on that)
1/1-11
åh. igår (jeez det är redan dag två av det nya året) såg vi aldrig solen. det var mest häng i amandas soffa, titta på elina som sover, själv sova, se på urusla filmer och äta frukost vid halv tre som gällde.
dagens (läs gårdagens) konstaterande: detta är året vi blir arton och börjar tredje året på gymnasiet.
senaste vetskapen: jag känner någon som är 3% invalid.
gårdagens bästa: mammas kompis joachim (som jag valde ut att bli min extra pappa en gång för jättelänge sedan för att han är proffsfotograf) blev misshandlad på nyårsnatten. detta är ju inte alls kul, men anledningen till att det är bästa är: han har laddat upp en bild på facebook där han visar hur sönderslagen är och han typ. . ler. ler ett joachimleende och jag började asgarva. mitt i allt blod - ett leende. hooray!
dagens (läs gårdagens) konstaterande: detta är året vi blir arton och börjar tredje året på gymnasiet.
senaste vetskapen: jag känner någon som är 3% invalid.
gårdagens bästa: mammas kompis joachim (som jag valde ut att bli min extra pappa en gång för jättelänge sedan för att han är proffsfotograf) blev misshandlad på nyårsnatten. detta är ju inte alls kul, men anledningen till att det är bästa är: han har laddat upp en bild på facebook där han visar hur sönderslagen är och han typ. . ler. ler ett joachimleende och jag började asgarva. mitt i allt blod - ett leende. hooray!
NÅGONTINGSOMBEHÖVERNÅGOT / INGETSOMBEHÖVERLÄSAS
när jag var liten så tyckte jag jättemycket om att höra mormor berätta om hur hon träffade dado.
hon hade gått till puben i jordbro som vanligt, för att äta. och så hade det stått en ny kille där. mormor, som kände chefen, fick höra att han undkommit kriget i dåvarande jugoslavien. någon dag senare stod han där, utanför dörren, i förkläde och med blommor. han gav dem till henne och återgick till jobbet. sedan. . så var det de två. och hon lärde honom svenska genom att spela alfapet och han hade fortfarande svårt för vissa ord fram till förra veckan.
så otroligt fint.
när jag var liten skulle jag spela fia med knuff med dado, och jag var precis på väg att vinna när han puttade bort min sista gubbe. och jag, fyra år, blev jättearg och skrek att det inte var roligt.
agnes, vad betyder roligt?
det betyder kul.
sedan dess, fram till tre veckor sedan, fick jag varje gång jag träffade honom höra historien om hur "det är inte loooooliiiigt"
när jag var nio så åkte jag med mormor och dado till croatien. vi bodde på ett sunkigt hotell precis vid stranden och med dados ena bror nedanför. vi åt frukt och glass hela dagarna och badade i de saltaste av de salta vattnen. en dag blev det meterhöga vågor som slog in mot stranden. utan överdrift nu, men de var närmare fyra meter. det var dock helt vanligt och ofarligt, men lite läskigt eftersom man slungades tillbaka och hela stranden var täckt av sten. dado och jag hoppade i vågorna i flera timmar bara för att vi kunde.
senare, samma dag, började det regna. man skulle ta en stentrappa upp till vägen till vårt hotell, men det regnade så mycket att man kunde inte gå i trappan för regnet tog med en ner. så vi fick sitta där och prata i en evighet.
sommaren tvåtusennio blev jag frågad om jag ville följa med till croatien igen. jag sa ja, eftersom vi inte visste hur länge dado skulle leva. det var nämligen så att mormor och dado hade ett hus i croatien nu, sedan några år tillbaka. och de åkte dit varje år, oftast på hösten. i alla fall, året innan, alltså år tvåtusenåtta, hade dado börjat kissa blod. han gick till flera läkare i sverige under en rätt lång period, men ingen såg något fel på honom. de åkte till croatien den sommaren och han fick panik en dag när han blödde jättemycket. läkarna i croatien meddelande på en gång att han hade sex knytnävsstora tumörer i hela urinröret och de fick åka akutflygplan hem till sverige för operation. han klarade sig fint på medicinerna efteråt, men vi visste att när han dog så skulle det vara på grund av cancern. därför, när jag tillfrågades att följa med, sa jag ja. tänk om det vore sist sommaren med honom i livet? tänk om jag missade det? aldrig! vi åkte dit i en månad och levde livet i deras hus och på kusten. efter resan började dado bli sämre.
han spenderade mer tid på sjukhus, fick mer mediciner och slutade helt plötsligt att jobba. han blev sjukskriven och till och från blev han felmedicinerad och vi trodde han skulle dö. en gång satt han på soffan samma dag som han kom hem från sjukhuset, och han tittade på oss, men vi såg att han inte såg oss. han hörde oss inte. förstod oss inte. han ville köra bil sa han, vi sa okej, om du hittar nycklarna. mormor hade gömt nycklarna och han hittade dem aldrig. han skulle ha kört ihjäl sig den natten annars, eller någon annan.
så, för ungefär en månad sedan åkte han in på sjukhuset igen och läkarna sa att han troligvis inte klarar sig länge till. han låg kvar på sjukhuset i några dagar, sedan bad han om att få åka hem. han ville vara hemma sin sista tid. två av hans tre bröder flög till sverige, ena under en veckas tid och den andra är fortfarande kvar, han åker imorgon. för snart tre veckor sedan hälsade läkaren att dado skulle ha två, max tre veckor på sig att leva. dado blev en sjuk gammal man och gick från att väga hundratio kilo, precis som alltid, till precis under sjuttio. han var sjuk, gjord av skinn och ben och man bröt ihop bara av att titta på honom.
mormor hade ringt läkaren i lördags, för han hade börjat rossla i sömnen.
oroa dig inte, det är bara för att vi tagit bort droppet och han bara får i sig socker nu.
okej sa hon, men hon visste. hon förstod. i söndags ringde hon mamma och sa att dado skulle dö under dagen, hon tyckte att hon hörde det på rosslingarna. och så blev det.
dado dog, i söndags. femtiosju år gammal. på grund av cancer.
meningen med texten var nog mest för att slippa tänka, lämna det bakom mig och entra nästa år som hel och ren. och folk hälsar att han får det bättre nu, i livet efter detta. klart han får det bättre nu, gubben dog ju i smärtor. men det är inte tack vare denna gud ni hälsar ska ta hand om honom. fanns gud skulle väl inte en god människa dö i sjukdom? eller?
när jag var liten skulle jag spela fia med knuff med dado, och jag var precis på väg att vinna när han puttade bort min sista gubbe. och jag, fyra år, blev jättearg och skrek att det inte var roligt.
agnes, vad betyder roligt?
det betyder kul.
sedan dess, fram till tre veckor sedan, fick jag varje gång jag träffade honom höra historien om hur "det är inte loooooliiiigt"
när jag var nio så åkte jag med mormor och dado till croatien. vi bodde på ett sunkigt hotell precis vid stranden och med dados ena bror nedanför. vi åt frukt och glass hela dagarna och badade i de saltaste av de salta vattnen. en dag blev det meterhöga vågor som slog in mot stranden. utan överdrift nu, men de var närmare fyra meter. det var dock helt vanligt och ofarligt, men lite läskigt eftersom man slungades tillbaka och hela stranden var täckt av sten. dado och jag hoppade i vågorna i flera timmar bara för att vi kunde.
senare, samma dag, började det regna. man skulle ta en stentrappa upp till vägen till vårt hotell, men det regnade så mycket att man kunde inte gå i trappan för regnet tog med en ner. så vi fick sitta där och prata i en evighet.
sommaren tvåtusennio blev jag frågad om jag ville följa med till croatien igen. jag sa ja, eftersom vi inte visste hur länge dado skulle leva. det var nämligen så att mormor och dado hade ett hus i croatien nu, sedan några år tillbaka. och de åkte dit varje år, oftast på hösten. i alla fall, året innan, alltså år tvåtusenåtta, hade dado börjat kissa blod. han gick till flera läkare i sverige under en rätt lång period, men ingen såg något fel på honom. de åkte till croatien den sommaren och han fick panik en dag när han blödde jättemycket. läkarna i croatien meddelande på en gång att han hade sex knytnävsstora tumörer i hela urinröret och de fick åka akutflygplan hem till sverige för operation. han klarade sig fint på medicinerna efteråt, men vi visste att när han dog så skulle det vara på grund av cancern. därför, när jag tillfrågades att följa med, sa jag ja. tänk om det vore sist sommaren med honom i livet? tänk om jag missade det? aldrig! vi åkte dit i en månad och levde livet i deras hus och på kusten. efter resan började dado bli sämre.
han spenderade mer tid på sjukhus, fick mer mediciner och slutade helt plötsligt att jobba. han blev sjukskriven och till och från blev han felmedicinerad och vi trodde han skulle dö. en gång satt han på soffan samma dag som han kom hem från sjukhuset, och han tittade på oss, men vi såg att han inte såg oss. han hörde oss inte. förstod oss inte. han ville köra bil sa han, vi sa okej, om du hittar nycklarna. mormor hade gömt nycklarna och han hittade dem aldrig. han skulle ha kört ihjäl sig den natten annars, eller någon annan.
så, för ungefär en månad sedan åkte han in på sjukhuset igen och läkarna sa att han troligvis inte klarar sig länge till. han låg kvar på sjukhuset i några dagar, sedan bad han om att få åka hem. han ville vara hemma sin sista tid. två av hans tre bröder flög till sverige, ena under en veckas tid och den andra är fortfarande kvar, han åker imorgon. för snart tre veckor sedan hälsade läkaren att dado skulle ha två, max tre veckor på sig att leva. dado blev en sjuk gammal man och gick från att väga hundratio kilo, precis som alltid, till precis under sjuttio. han var sjuk, gjord av skinn och ben och man bröt ihop bara av att titta på honom.
mormor hade ringt läkaren i lördags, för han hade börjat rossla i sömnen.
oroa dig inte, det är bara för att vi tagit bort droppet och han bara får i sig socker nu.
okej sa hon, men hon visste. hon förstod. i söndags ringde hon mamma och sa att dado skulle dö under dagen, hon tyckte att hon hörde det på rosslingarna. och så blev det.
dado dog, i söndags. femtiosju år gammal. på grund av cancer.
meningen med texten var nog mest för att slippa tänka, lämna det bakom mig och entra nästa år som hel och ren. och folk hälsar att han får det bättre nu, i livet efter detta. klart han får det bättre nu, gubben dog ju i smärtor. men det är inte tack vare denna gud ni hälsar ska ta hand om honom. fanns gud skulle väl inte en god människa dö i sjukdom? eller?
IKNOWEXACTLYWHATIWANT / ANDWHOIWANTTOBE
(idag var jag och jobbade med mormor. hela arbetsplatsen hade fått mejl om att dado dött och deras flagga hade vart på halvstång i måndags. fint till tusen. folk kom fram och kramades och mormor orkade inte säga nej och bröt ihop på tåget hem. som tröst i all sorg snodde vi choklad från människors kontor, en hel icakasse med äpplen som vi glömde kvar i hennes tvättstuga och åt chokladbollar. hujedamig!)
för övrigt överlever jag genom att läsa den rosa boken flera gången dagligen, ge testnamn till min silverkronhjort, shoppa upp pengar jag verkligen inte alls har, köpa nagellack med kluriga namn (typ spendig cash with carl, tänkte du att den var blå då?), äta apelsin, dricka julmust och te och nu är värmen tillbaka. äntligen.
för övrigt ska jag samla alla tårar och dricka upp dem, för så gjorde en ledsen människa i en film en gång.
-
i vårt kök är det 14,6grader.
i mitt rum är det nog knappt tio.
på riktigt.
två tummar uppför att alla element på vår gata är trasiga.
två tummar uppför att alla element på vår gata är trasiga.
KOLLEKTIVTJÄVLASJÄLVMORD
till skolan: inga problem
från skolan: en försening på två minuter. helt okej.
till farmor: tåget skulle komma 17:43, kom istället 18:21 (jag trodde den som gick 13 över skulle gå, så här var det okej). satte mig på tåget när det rullade in. kallt. vi stod still. vi rullade. sen. . stannade vi. överallt, hela tiden. ett spår var öppet för både södergående och norrgående tåg, alltså var det kaotisk tågkö. ingen information fick vi, förutom att det var tågkö, och det känns som att vi fattat det. vi blev hänvisade till andra metoder att ta oss till stan i årstaberg (som vi stod fast vid i tjugo minuter). jag vågade inte chansa på att ta tvärbanan och tunnelbanan och kände inte att det var okej att kräva min taxi. där satt jag. som ett spån. och så hälsar de att tåget kanske tas ur tafik vid stockholm central. vi rullar i alla fall vidare och tåget går som det ska. tågresan som skulle tagit 30 minuter tog 90 minuter och jag var hos farmor en timme senare än planerat.
från farmor: tåget skulle gå 23:13. vid 23:20 ropade de ut att västerhaningetåget stod på centralen. fan tänkte jag och hoppade på södertälje tåget och klev av vid centralen för att stressa på mitt tåg. då plingade det till och det stod att mitt tåg skulle avgå 00:24. exakt en timme senare alltså. fanfanfanfanfan. tåget började rulla 23:30 i alla fall men vi fick ingen information alls. hemma prick 00:00.
hej sl, jag hatar dig.
hej alliansen, vadå "tågkaoset finns inte"?
hej ni som testar tåg, ni fattade väl att det var passagerartåg ni testade och att det funkar inte att bara cirkulera med tåget, dörrarna ska öppnas också.
hej, jag är köldskadad, mordisk och har pms och vet var din brevlåda bor.
från skolan: en försening på två minuter. helt okej.
till farmor: tåget skulle komma 17:43, kom istället 18:21 (jag trodde den som gick 13 över skulle gå, så här var det okej). satte mig på tåget när det rullade in. kallt. vi stod still. vi rullade. sen. . stannade vi. överallt, hela tiden. ett spår var öppet för både södergående och norrgående tåg, alltså var det kaotisk tågkö. ingen information fick vi, förutom att det var tågkö, och det känns som att vi fattat det. vi blev hänvisade till andra metoder att ta oss till stan i årstaberg (som vi stod fast vid i tjugo minuter). jag vågade inte chansa på att ta tvärbanan och tunnelbanan och kände inte att det var okej att kräva min taxi. där satt jag. som ett spån. och så hälsar de att tåget kanske tas ur tafik vid stockholm central. vi rullar i alla fall vidare och tåget går som det ska. tågresan som skulle tagit 30 minuter tog 90 minuter och jag var hos farmor en timme senare än planerat.
från farmor: tåget skulle gå 23:13. vid 23:20 ropade de ut att västerhaningetåget stod på centralen. fan tänkte jag och hoppade på södertälje tåget och klev av vid centralen för att stressa på mitt tåg. då plingade det till och det stod att mitt tåg skulle avgå 00:24. exakt en timme senare alltså. fanfanfanfanfan. tåget började rulla 23:30 i alla fall men vi fick ingen information alls. hemma prick 00:00.
hej sl, jag hatar dig.
hej alliansen, vadå "tågkaoset finns inte"?
hej ni som testar tåg, ni fattade väl att det var passagerartåg ni testade och att det funkar inte att bara cirkulera med tåget, dörrarna ska öppnas också.
hej, jag är köldskadad, mordisk och har pms och vet var din brevlåda bor.
WHENLOVE/GOESYOURWAY
l:"men hur gillar du mig då?"
e:"eh. jag vet inte. jag gillar dig så som man kan säga att jag "har känslor för dig", men det stämmer delvis. jag vill bara vara kompis med dig dock. så strunta i resten. vi är kompisar, inget mer, det ska vi inte förstöra"
l:"okej. men så du vet, jag gillar bara dig som en vän..."
e:"det här är nog enda gången du kan säga så till en tjej utan att hon blir ledsen, utan bara lättad. "
-
världen raserades nyss. herregud.
THISISPRETTY
1. hundar som är kära.
2. pojkar som är kära.
3. glass!
4. dinosaurier som är kära (made by me)
5. apelsinskal är inte så gott som det låter
6. att fotografera mot skolans yttest färgglada väggar
7. paparazzifotografering
8. julmust!
9. att hångla med sin egna spegelbild
10. som sagt; apelsinskal = inte nomnom
11. william!
12. spoon-contest
13. stirrleken
14. kaka!
15. att leka med sig själv på de rätta sätten
16. att gömma sig i skolan
17. att göra dumma miner när man äter
18. att få glass i skolan
19. kära flickor
20. att bokstavera saker
THISISWHATITALKABOUT/WHENITALKABOUTWRITING
jag ska skriva en bok. den ska handla om pojkar med fräknar och lockigt hår, som får flickor att trilla av stolen av skratt och som gärna låser in sig och spelar gitarr hela dagarna. om flickor som sitter utanför och viskar tyst i tomheten att "honom vill jag ge hela världen till" och köper sudd som det står "du är söt, jag är blyg. ring detta nummer: ********" på. jag ska skriva om sådant som inte får finnas till men som gör det ändå. och om honom. och om hur hon drömmer om att han ska titta på henne i matsalen, släppa allt han håller i, springa fram och omfamna henne och viska "det är fan dig jag vill ha. så har det alltid vart"
WEUSEDTOBETHELUMINARYONES
men typ sådär att man åker och shoppar julklappar och massor av kläder och bara pratar skit, står i en bokhandel och pekar ut favoritkapitlen i världens bästa bok och sticker sig på nålar i jakten på de perfekta pinsen. ja, det är nog lite sådant man lever för just nu. allmänt fina dagar och saknad. fan va kallt det är. det är okej. han kommer dyka upp sedan. fastän det blev pinsamt och ett "tänk om plan b förstörs" men det löste sig och han ska få veta. jag lovar. tills dess ska jag shoppa lite mer genomskinliga klänningar.
(jag vill ha runda solglasögon och läppstift i världens alla färger)
CONVERSATIONSABOUTREALTHINGS
mamma idag: ska gå över med lite blommor till mormor
jag: va?
mamma: ja. dado ville lukta. och jag köpte nya idag som han skulle få, men vet inte om han överlever tills de slår ut
mamma: ska gå över med lite blommor till mormor
jag: va?
mamma: ja. dado ville lukta. och jag köpte nya idag som han skulle få, men vet inte om han överlever tills de slår ut
(BEING IN) LOVE WILL TEAR ME APART
-
ITHURTS/IFANCYYOU
en såndär dag igen. du vet en såndär där man inte gör något alls? att gå till skolan för att filma en scen, inse att klockan är nio och att du inte börjar förrän klockan två. ja, en sån dag. en sån som spenderas i matsalen och sittandes på den gröna krukan när man pratar om onda människor, fina människor, människor man aldrig kommer att få hålla handen med. när ska man berätta? hur ska man berätta?
"du är så fin att det gör liksom. . lite ont. fast på ett nästan skönt sätt. sådär så att hjärtat hoppar över slag och min tunga snubblar över ord så jag missar hälften eftersom jag fantiserar om just dig. precis så. du är finare än du vågar tro, du är fan finare än jag vågat tro, och hoppats. men här står vi nu, och jag gör bort mig. förlåt. vi kan väl vara vänner i alla fall?"
