jag har dejtat k-pojken och en annan pojke och så han från pride. sen drog jag. jag tyckte så himla mycket om anthony (elin-hade-sex-med-honom-killen) och sen var det jimmy där och så hade vi gustaf. och sen kom ju faktiskt christian flera gånger, som jag till och med sa jag älskar dig till och verkligenverkligen menade det. men. det finns det ju en pojke nu, som vad som än händer, är det finast jag någonsin mött. det gör lite ont, så fin är han. och det är därför jag skriver av mig. för. det här funkar ju inte. han är allt jag tänker på och jag kan inte koncentrera mig (har seriöst suttit sen sju och försökt skriva en essä om antiken. i vanliga fallskulle den vara klar för typ tvåtimmar sedan, men jag har minst två sidor kvar. det är illa). 

han är den finaste någonsin. han gör mig glad, jag skrattar på riktigt tills jag gråter och imorgon spelar liksom ingen roll. när han ler, ler jag. han har så läskigt mycket fräknar och jag drömmer om att få ligga i en säng bredvid honom och räkna dem noga och varsamt pussa på dem alla. han har lockigt hår och jag vill känna efter lite hur det skulle kännas att ha det mellan fingertopparna. världens finaste underarmar som jag vill lägga huvudet mot varje kväll. det känns som om jag måste berätta, men svaret man kan få kan göra alldeles för ont. blir det inte bättre så får jag väl lämna en lapp den fjortonde februari och skriva sanningen. "jag tror jag är kär i dig, men jag vågar inte göra något åt saken. jag är rädd". känner jag inte såhär då, så ska jag berätta ändå. till sommarlovet. och så kan vi skratta tillsammans åt min dumstridighet och så är ingen skada skedd. men just nu: 

bli min.