jag spenderade liksom hela gårdagen och dagen förmiddag åt att vara ledsen och så satte sig askur och ludwig med oss vid maten och allt ändrades. jag blev liksom glad, skrattade högt, länge, konstant och pillade så mycket det bara gick. möss/hattbyen, lappar skickades, jag drack kaffe (tyvärr har jag börjat vänja mig vid smaken, men det är ändå äckligt). jag har dansat, vinkat i fönster, blivit pillad på, fått rumpan tafsad på, haft engelskaredovisning som faktiskt gick bra, förstått matten, hatat historian lite mindre, ätit på litteraturvetenskapen och övertalat marcus om att ha strumpbyxor på fredag. hej livet, jag älskar dig ibland.
