jag är i total hysteri kring att det bara är åtta dagar kvar till harry potter. jag gör sådant som att designa hogwartskappor och harry potter t-shirts och idag skrev jag ned alla spells and charms som finns i böckerna i hopp om att en dag lära mig alla. jag älskar att sitta mot min harry potter dörr och vika fåglar som jag sedan slänger och låtsas att varje är hedwig som dog medan jag spelar det här bandet på högsta volym. det går inte riktigt att beskriva min glädje just nu.

när jag gick i ettan så berättade min lärare att hon tyckte att som skolavslut varje vecka skulle hon läsa en bok för oss. "vilket bok, fröken?" undrade vi i total eufori. "jag ska läsa harry potter". fröken berättade om hur hon upptäckt harry potter när hon och hennes engelska man besökt london. hon hade köpt boken, läst den och älskat varje sida, så hon tyckte att det vore så fint att få berätta vidare. hon sa att varje fredag skulle vi läsa i fyrtio minuter och under tiden skulle vi rita det hon skrev som sysselsättning. och så började historien. långhalsade petunia, valrossliknande dudley och mustaschprydde tjockisen vernon blev mina hatobjekt och jag dyrkade hagrid som berättade för elvaårige harry att han var en trollkarl. när sidorna om familjen weasley kom blev jag helt till mig och min kärlek växte på något sätt. jag minns även att fröken uttalade hermiones namn som "HÄR-MI-ONE" eftersom filmen ännu inte släppts och hon inte förstod något egentligen. jag fick panik när vi läste om den tvåhövdade mannen och allt jag ritade i min bok var orangehåriga pojkar och quidditch. harry potter blev mitt liv och jag önskade mig alla böcker och filmen när den släpptes. snart, inom ett halvår, är allt slut. vad lever jag för då?

ps. idag uppdaterade jag min flickr för första gången någonsin med ovanstående bild. det känns som att jag förtjänar en stjärna i kanten.