GRYNINGSPRYOMANEN
jag ser sprickor i horisonten som ingen ser, hur små saker blir stora på nära håll, det fanns en tid då ingenting kändes som mycket mer, är det här allt, jag tror nog jag vänder om, igår var jag högst upp, imorgon är jag nedanför, jag ser inga gnistor slå ifrån min egen glöd, jag vill känna mer, se mer än jag ser, något kommer brännas ned, en miljon på banken men ingenting att leva för, inget ljus utan mörker, jag står i mitten nu, jag kan se det från ovan fast jag är under dig, en prostituerad soluppgång där jag blickar ut, jag vill kramas och kyssas men du vill knulla mig, det var så länge sen sist jag kände hjärtat slå, senaste gången jag minns jag var nog tretton år, det var så länge sen sist jag kände hjärtat slå, om det slår gnistor är det knappast dig jag (uh-uh), det var så länge sen sist jag kände hjärtat slå, senaste gången jag minns jag var nog tretton år, det var så länge sen sist jag kände hjärtat slå, om det slår gnistor är det knappast dig jag tänder på, en miljon på banken men ingenting att leva för
Kommentarer
Trackback
