för det finns sådana saker som han aldrig kommer få veta
och han brukar sitta där med benen lite för öppna och klicka på närmsta tillgängliga föremål. och hon är i närheten och tittar alltid lika fascinerat mot hans armar och längtar tills det breda leendet spricker upp i hans ansikte och blottar varenda liten skrattrynka. han ställer sig upp och går bortåt, hon ser ryggen genom det blänkande tyget och "tänk att få röra lite bara med fingerspetsen". eller som när han andas henne i nacken i hopp om att skrämma henne än bara lite grann. tusenmiljonersjävlafjärilarimagen och så ont i käkarna efter att ha skrattat i hans takt. men han ser inte åt hennes håll mer än så.
så hon går upp på morgonen, tar ett glas juice i en solkysst kropp och tänker att han kommer aldrig komma tillräckligt nära för att se hennes fräknar, se hennes revben ta form på morgonen eller känna hennes varm kropp. och hon vet inte ens om det gör ont eller inte.
fråga inte ens.
så hon går upp på morgonen, tar ett glas juice i en solkysst kropp och tänker att han kommer aldrig komma tillräckligt nära för att se hennes fräknar, se hennes revben ta form på morgonen eller känna hennes varm kropp. och hon vet inte ens om det gör ont eller inte.
fråga inte ens.
Kommentarer
Trackback
